min och tulles resa del 2

han stod hos mickan i tre dagar sen flyttade vi honom till ett annat stall tills mogge var såld.
där hade han det jätte bra men nu bö rjade han komma in i testperioden och efter som han mest hade haft vuxna och duktiga ryttare så var jag som en flugga som inte kunde rida på hans rygg.
vet inte hur många gånger han bockade, stegrade eller skenade med mig jag vet inte hur många gånger jag satt och grät och sa att jag bara ville sälja honom, att jag aldrig skulle kunna rida honom och min ända känsla var räddsla jag gjorde allt för att slippa att åka till stallet jag var rädd för min egen häst men jag vågade inte berätta det för mina föräldrar för att jag trodde att om jag inte vågade rida tulle skulle jag ALDRIG våga sitta på någon annan häst..


mamma ringde för att säga att jag skulle sluta på ridskolan så hon pratade med birgitt min dåvarande rid lärare som inte alls tyckte att jag skulle ha en egen häst.
det kändes som att det ända hon ville var att jag skulle misslyckas.
det var nog ett av dom enda skällen till att jag fortsatte att kämpa.
så kom första hoppträningen och jag mådde dåligt hela dan så vi packade och åkte till hoppträningen som skulle vara hos sofia på gräs.
det började bra men sen gick det bara snabbare och sanbbare för varje hopp och i slutet kändes det som om vi skenade runt hela ridbanan jag var skräckslagen men lotta min nya tränare tyckte att både jag och tulle hade potensieal att kunna bli ett riktigt tävlingsekipage.
så kom man hem och var jätte glad tills nästa dag  då han slängde av mig och skenade hem, då var jag inte långt i från att ta upp mobilen och säga till mamma att jag ville sälja tulle men så kom jag och tänka på birgitt och kände att jag ska fan vissa henne att jag kan klara av att ha en egen häst och det kan faktist gå bra för oss.


så när jag väl hade bestämt mig då skulle det f*n bli så nu årkade jag inte gå runt och vara rädd längre.
så kom första tävlingen som gick i färgelanda där vi startade två st LD.
start 1: stopp på 1 och 2:an men rästen kändes underbart.
--"-- 2: ett stopp på trean men jag var rugigt nöjd endå liksom det var vår första tävling nä han var helt underbar.
sen åkte vi på ridläger han skötte sig på lektionerna men han hade fått för sig att man inte skulle gå in i nån box, så han rymde minst en gång om dan.
och jag sa till mig själv mer en en gång att han var för svår för mig att jag aldrig skulle klara av honom och om jag skulle veta att han skulle komma in i enu värre perioder skulle jag nog aldrig behållt honom men som tur var det väll för när jag tänker efter hur jäkla mycket har jag inte lärt mig av honom och hans dumheter.


kom hem och det började att gå bättre men han hade dåliga dagar men i stort sätt var han mycket bättre en för bara 4 veckor sedan.
sen gick det ett halv år sen började det att lossa vi hoppade en del cler rounder och fick en del felfria rundor ut och tävlade lite ett stopp lite då och då men det gick framåt och sen kom snögubbe cupen fick ett stopp i varje klass men andra del tävlingen var det still hoppning och då fick man bara fick poäng avdrag och där slutade jag sexa.
sen kom trollhättan där vi slutade 3a efter det kom stillhoppet där vi vann på 51,5p 
typ efter rengn kommer solsken var det väll men tyvär efter solsken kommer även rengn.
vi fortsatte att kämpa ibland i medvind och ibland i mot vind men vi fortsatte att kämpa och jag gav mig inte nu hade jag haft honom i ett år så va det dags för ridlägret igen men den här gången var mitt mål att ha kul och lära mig mera och det gorde jag och tulle skötte sig hela lägret.


ca: 5 v. efter lägret var det dags för mig och tulle att debutera LB resultatet blev ingen höjdare precis då jag hade ett stopp på ettan, tvåan och trean så jag blev ute sluten först trodde vi att han hade ont då flera tränare tittade och tyckte att jag red bra och han låg perfekt (det var kanske inte det jag ville höra just då) såmvi kollade upp honom så han inte hade ont vilket han inte hade så vi lät micka starta honom och dom blev dubbel nolla i LC men i LB så glömde micka vägen till feman och på sista hindret orkade hon inte rida så dom blev ute slutna och då såg vi ju att det inte var fel på hästen utan på ryttaren så efter ca: 3 v. startade vi en tränings hoppning LB och blev nolla.


efter det var det mycket solsken med ridningen men jag hade börjat att växa väldigt mycket och började att känna mig väldigt stor på honom men viu tänkte att vi har kvar honom till sommaren och sen får vi se vi startade barbacka hoppet och kom trea i 80cm barbacka sen ställde vi upp på valsäng två klasser och en utställning första rundan ett pet på 6an sen var det utstälning i mellan klasserna och där fick han 36p villket hjälpa var grymt med tanke på att han inte är någon "rashäst" och anra klassen kom vi sexa i det var min sista riktiga tävling med tulle vi startade en payandjump med ett stopp sen ville jag bara leka den sista tiden vi red nästan aldrig med sadel badade 2 ggr i veckan m.m.


så satte vi ut annons så ringde det några villket var posetivt men jag började bara och gråta jag blev helt förstörd så sara fick komma ner och hjälpa mig för jag klarade ingenting längre kändes det som så skulle dom komma om två dagar så började jag och sara att göra i ordning alla grejer putsa tvätta rida odenkligt  och jag kommer inte ihåg hur många gånger jag bara började stor gråta så skulle dom komma vid 12 men mamma väckte oss vid nio och sa att det rengnade så vi skulle skynda oss att göra i ordning oss för vi var tvungna att åka till stallet och ta in tulle så han inte var helt genom blöt så ringde mamma till maria och kollade om storahögas ridhus var upp taget vilket de som tur var inte va så hon skrev upp oss där, jag och sara stanade kvar i stallet och packade transporten och borstade honom i 2h så han var riktigt ren när dom kom och jag började gråta minst 10 ggr på dom tre timmarna.


så kom dom och vi lastade och åkte i väg till storahöga där jag red först i en halv timme så jag hoppade lite och red runt lite så satte frida upp och man märkte att han tyckte att det var lite konstigt men efter nån minut så hade han vant sig och frida börjat hitta takten så hon red runt lite och sen frågade vi om hon ville hoppa lite och de ville hon så vi sänkte hindrena lite så fick hon hoppa lite och slutade på 60 eller 70 mins inte men det var i allafall höjd rekord sen fick hennes mamma karin sitta upp en liten stund och hon som redan var kär i min lilla prins blev nog enu mera fäst vid honom så åkte vi hem och dom till sig så sa dom att dom skulle fundera lite så tog det väll en ochen halv vecka så stod dom där igen och skulle prova honom men den här gången var det bättre väder så då red vi i paddoken hemma så frida fick rida dit honom (vi hade 10min skritt väg) och rida en bra stund sen satte jag upp och hoppade en banan på 100-110cm och då skötte han sig perfekt så skulle vi vetrinärbesikta honom men det blev inte då på gund utav att den andra hästen i stallet hade fått hosta så vi fick ta den en vecka senare så då åkte vi ner med tulle och vetrinärbesikta honom villket gick bra.


så ett av våra krav var att vi skulle få lämna och att inga papper skrevs på innan vi viste att han skulle få det bra så vi åkte efter karin till en jätte mysig liten gård så skulle jag släppa ut honom i hagen och då kom tårana från bårde mig och pappa vi stod bara och kollade på honom och grät.
jag grät bårde för att jag älskade honom så och för att jag insåg att vår resa var över du var inte min längre.


så nu sitter jag här och gråter jag har hoppat över en massa detaljer de vet jag men jag mår dåligt bara över att skriva detta så om ni vill kan jag KANSKE skriva om något specielt t.ex när jag hälsade på honom i vintras, när vi gick omkull m.m.


vår resa av: JENNIFER JULIN


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0